Mitt ekologiska fotavtryck

Våren är verkligen reflektionernas tid. Människor borde ge sig själva mer tid för att bara strosa runt i naturen och upptäcka och reflektera. Jag försöker gå en morgonpromenad varje morgon, ofta samma slinga. Jag har iakttagit björkarnas löv, från liten knopp till musöra och nu ett vackert grönt blad. Jag tänkte för en vecka sedan att nu är det hög tid att plocka några av de fina späda bladen och torka till te. Idag insåg jag att jag redan missat de första ljusa bladen. När jag går där på grusvägen undrar jag vilka som gått där före mig. Jag iakttar naturen runt omkring mig. Jag ser att några vildsvin har gått där inatt, även ett rådjur. Rådjuret måste vara en hona för de senaste dagarna syns spår av små små klövar intill de större. Hon har ett kid med sig. En mård har tydligen också gått här, jag tror i alla fall att det är en mård, om jag ska lita på min spårbok så är det en mård. När jag går där tänker jag på deras ekologiska fotspår gentemot mina. Vad lämnar de efter sig och vad lämnar jag? De bidrar till att behålla mångfallden, de äter av bär och växtlighet, de ger tillbaka till naturen iform av gödsel. De bidrar med skönhet, de lever, andas och fortplantar sig, deras liv är cykliskt. Vad bidrar jag med? Om jag och alla med mig fortsätter att leva som vi gör just nu här i Sverige skulle det behövas 4,2 planeter för att producera alla resurser och absorbera alla våra utsläpp. När man läser sådana siffror och ser hur mycket människan lyckats förstöra Moder Jord är det lätt att känna hopplöshet. Men världen är vacker, det finns lösningar. Det måste finnas det. Istället för att stirra sig blind på det stora, förändra det lilla. Iaktta, refelktera och justera. Jag har tidigare skrivit om permakultur och även i dessa funderingar känner jag att jag kan luta mig mot, och hitta stöd i en av permakulturens grundtankar, "Hellre vara en del av lösningen än en del av problemet.

Med Kärlek
Eivorsdotter