Tystnaden talar till mig

Det var ett tag sedan jag skrev. Ni som känner mig vet att jag inte bara genomgått en frivillig omställning. Jag har även genomgått en oerhört stressfylld och forcerad flytt. Mitt mål har under en tid ändå varit att flytta till ett mindre och enklare boende men kanske inte riktigt så hastigt som det nu blev. Min trötta hjärna har haft svårt att planera och organisera allt som en flytt innebär men jag har nu lyckats få in min lilla familj bestående av mig själv och mina två barn i världens sötaste lilla stuga bestående av ett rum och kök. Vi lämnade ett stort hus med fem rum och kök, två badrum och tvättstuga för ett litet torp. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det känns. Jag har skalat bort, bort med onödig yta, onödiga prylar och onödiga kostnader. Och jag känner mig för första gången på flera år fri. Fri att göra som jag vill, fri i själen. Tystnaden som har sänkt sig runt mig avbryts bara av vedspisens knastrande eller vinden som tar tag i trädkronorna utanför huset. Jag visste inte att jag hade så mycket ljud och störande moment runt mig tidigare. Det bästa sättet att beskriva det är att säga att fläkten har stängts av. Ni vet när man sitter i ett kontorsrum eller klassrum och plötsligt stängs fläktarna av och man utrbrister, gud vad tyst och skönt det blev, fast man knappt inte visste att den störde. Den känslan har jag, den omedvetet störande fläkten har stängts av och jag har fått frid i mitt sinne.